Tågräls
Du sitter fortfarande med din vän och berättar om hur bra du och din käraste har det. Att ni fortfarande är lika nära varandra som för 3 år sen. Din vän ber om en kopp kaffe, du hämtar henne kaffe och hon tackar. Ni fortsätter att prata och ni blir bara mer och mer blinda för varje sekund. Som om det kom ur ingenstans ursäktar sig din kompis. Hon måste hem till sin man. Hon reser sig upp från bordet och beger sig hemåt.
Nu sitter du kvar där på din stol. Du väntar på att kärlek ska komma hem. Du inbillar dig att ni är lyckliga och allt fortsätter som förut.
Det du inte vet är att ni båda är lika stela som en tågräls. Ni har alltid exakt samma avstånd från varandra. Ni bara fortsätter leva, så man alltid har gjort. Ni kommer varken närmare eller längre ifrån varandra. Livet fortsätter och ni är fortfarande lika tråkiga.
Då och då möts rälsen med annan räls. Det är då nya människor träder in i era liv. Ni blir glada för stunden, men tar sedan allt för givet. Ni struntar i att fortsätta ringa era nya vänner efter ett par månader. Dom blir tråkiga i era ögon. Men i själva verket är du precis lika tråkig som dom är. Lika stel som en tågräls.
Det är endast när man vågar svänga som man blir lycklig på riktigt. När man vågar ta ett steg åt sidan. Upptäcka nya ting. Då tänker du att då måste jag resa. Okej, du kan åka till Paris. Du kan säga att du har sätt och upplevt Paris. Det har du inte. Det är dina ögon som lurar dig. Men om du hade stannat kvar för att verkligen leva hade du förstått. Man måste uppleva. Du hade förstått att det finns ett annat liv än det som följer efter en tågräls. Bara man vågar.
Kommentarer
Trackback
